… måste ju vara den kawaii paraden av följare som sprider sig som en löpeld. Sidan tar ett tag att ladda men när du sen får skriva in ditt nick är det bara att luta dig tillbaka och förtjust titta på när dina följare sätter fart, en riktigt härlig egoboost!
Bilden gör inte paraden rättvisa, starta din egen istället så får du se hur roligt det är!
Intressant TED-föreläsning med Nicholas Christakis om sociala nätverk och instinktiva beteenden och om hur människan fungerar i grupp. (Ja, den är lång men nu är vi ju lediga.)
Att sprida din kärlek och godhet leder nästan automatiskt till att du utökar ditt nätverk, till skillnad från om du skulle vara elak eller göra illa någon. Detsamma gäller för sociala nätverk, det märker jag inte minst på Twitter. Så gör någon glad idag, det ska jag göra!
Om du vill lägga till extra flikar på ditt företags gilla-sida på Facebook så är Involver ett bra verktyg. Det finns en gratisversion att testa och då får du två valfria appar att välja emellan, till exempel Twitter och Flickr. Efter att du har fyllt i dina uppgifter kan du sen plussa på de flikarna på sidan vilket genast ger ett roligare intryck. Jag blev sugen på att testa bums!
Ingen har väl missat den isländska askan som gjort livet bra mycket svårare för alla som behöver resa lite då och då?
Nej, kunde väl tro det.
Svåra tider brukar föra samman folk och denna gången är inget undantag.
På Twitter och Facebook finns till exempel Skjutsgruppen där man kan fixa samåkning om man skulle råka vara strandsatt på olämpligt ställe.
Genialiskt, miljövänligt och framför allt ett fantastiskt exempel på vad sociala medier handlar om och till vilken nytta de faktiskt kan vara.
Det har länge pratats och spekulerats i hur Twitter ska tjäna pengar på sin verksamhet. Häromdagen läste jag på en rad olika siter bl.a. Dagensmedia, idg, DN, SvD om hur Twitter nu bestämt sig för att göra det möjligt för företag att sponsra sina tweets. Modellen liknar Googles sponsrade länkar och innebär att företag kan betala för att deras tweets ska hamna högst upp på Twitters sökfunktion.
Tweetsen kommer vara annonsmärkta, och kommer även att skickas till dem som följer varumärket på Twitter. Först att haka på är megastora amerikanska företag som Starbucks, Sony Pictures, Red Bull och Virgin America. Är detta bra eller mindre bra kan man fråga sig? På detta sätt kommer ju företagen kunna styra vad som syns högst upp hela tiden vilket gör att negativa tweets inte kommer att bli synliga på samma sätt, det kommer inte heller vara det allra senaste som ligger högst upp utan det företag som betalar mest helt enkelt. Ska bli spännande att se utvecklingen av fenomenet Twitter, som mars förra året hade 524 000 besökare och nu ett år senare har 22,3 miljoner unika besökare världen över. Det är en expandering som heter duga.
Att bloggkollektiv är en #win, är väl sen gammalt. Fler intressanta människor på samma ställe som bloggar med en röd tråd som håller dem samman, men ändå med olika vinklar, åsikter och intressen. Läsaren får mycket för klicket, så att säga.
Nu verkar fenomenet tagit sig till twittervärlden (såklart – en naturlig utveckling). I veckan gjorde Webb-Feber mig uppmärksam på ByråTweeets – en twittermashup som samlar Sveriges produktions, webb, reklam och PR-byråers tweets på ett och samma ställe.
Och idag hittade jag Twixdagen, en sajt som samlar alla riksdagens tweets, både pariernas och politikernas. Det går även att sortera flödet på partier, personer och se vilka som twittrar mest.
Twitterkollektiv alltså. Smart!
När man bor i Stockholm och lever och verkar genom medier tänker man inte alltid på de här sakerna…
I vår har jag skrivit slutprojekt om modehandelsbranschen i sociala medier. En av de älsklingar jag dödade var stycket om att arbeta med sociala medier lokalt. I min research intervjuade jag bland andra Louise Chliffordson som bloggar på MQ.se. Hon berättade att deras blogg har fått allra störst genomslagskraft i MQ:s butik i Karlstad, just där hon jobbar. Jag tror att det är ett tecken på fördelen man har som verksam i sociala medier i en mindre stad än Stockholm. På en mindre plats är det lättare att bli ”lokalkändis”, man känner lättare igen sina kunder och mellan köptillfällena kan man skapa en närmare relation till sina kunder genom sociala medier. Det tror jag gör att chansen att kunden som har kommunicerat med butik A via sociala medier går till konkurrerande butik B och gör sina inköp kommer att minska radikalt.
Nu handlar det här om modehandelsbranschen. En bransch vars kunder har stor spridning i sociala medier, särskilt inom bloggvärlden. Men jag hoppas att det inte bara gäller mode utan att det kan fungera på samma sätt även inom andra branscher.
När det gäller lokal media är det dock inte alls samma sak. Sedan två och en halv vecka praktiserar jag på 24NT/24Corren och TV-programmet 30minuter som är en lokal satsning på TV integrerat med sociala medier i Östergötland. Något som har visat sig vara en riktigt stor utmaning då den lokala befolkningen inte har kommit särskilt långt i sociala medier. Twitter till exempel används knappt alls, det finns en del östgötska Twitterkonton men de används inte särskilt aktivt. Facebook används i stort sett bara för att nätverka med vänner. Visst finns det människor som blir fans till företag eller andra kommersiella aktörer med egna fan pages men det är inte i första hand för att kommunicera med dem. Anledningen tycks mer vara för att visa sina vänner vilka varumärken eller artister man gillar.
Skillnaden mellan MQ:s butik i Karlstad och den lokala TV-kanalen i Östergötland är att inom handeln har man ett naturligt ”meet space”. Eftersom kunden och butikspersonalen vid köptillfället har en naturlig plats där de möts afk/irl kan de skapa en relation till varandra på lika villkor. Något de sedan tar med sig till kommunikationen på webben och kommunikationen blir lika naturlig även där. Detta jämfört med TV-programmet där TV-rutan är som en mur mellan TV-tittaren och programledaren. En person som ”bara” är en människa i en TV-ruta blir inte en lika naturlig person att ta kontakt med via webben som en person du möter i en butik.
Här inser jag att jag är annorlunda. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag är jag bor i Stockholm, kanske är det för att jag är en total webbjunkie, kanske är det för att jag är en ”mediamänniska”. Men jag älskar att nätverka med såväl personer jag har sett på TV, som chefredaktörer, butiksinnehavare eller 13-åriga killar från Skövde. Jag går inte fram till vem som helst och pratar på stan, men på samma sätt som jag frågar om hjälp i en butik kan jag ställa frågor till vem som helst via webben. Och eftersom webben alltid finns med mig återkommer jag ofta, och skapar relationer till dessa människor.
Den här veckan har jag dessutom gjort en ny upptäckt gällande den lokala transparensen. Jag har under några dagar försökt kartlägga den östgötska bloggvärlden och insett att bortsett från partipolitiskt aktiva bloggare, när jag hittar en blogg som inte handlar om något ytligt som till exempel vad bloggaren åt till frukost eller vilken tröja hon köpte igår så är bloggaren anonym. Nu kan jag vara ute och cykla helt i mitt resonemang här, jag kanske är branschskadad men såhär är det väl inte i Stockholm? Kanske är det lättare att vara transparent på webben i en stor stad där inte alla känner igen en när man går ut på stan men på något sätt känns det ändå som att landsorten (mina vänner i Norrköping och Linköping kommer att hata mig för att jag skriver landsorten) ligger en bra bit efter. Även om Norrköping/Linköping inte ligger lika långt efter som Åmål.
Jag tar gärna lite kommentarer på det här… för jag tror inte att jag helt har förstått. Som vanligt finns det säkert flera aspekter som jag inte har tänkt på.
Nu när iPad förhandsbeställts i en halv miljon ex blir man ju lite nyfiken på hur deras Twitter-klient kommer att se ut. Den här instruktionsvideon handlar tyvärr mer om iPaden än om Twitter i sig (miss!) och lyckas därmed inte imponera på mig.
Varför ska man ha iPad nu igen?
Det känns som att tiden bara rinner iväg medan snön, nä, den ligger fortfarande tjock på taken och varken försvinner eller rinner bort. Självklart måste man hinna med att blogga ibland också men ikväll tyckte jag att jag hade en sådan bra anledning att skippa. Jag har nämligen bakat cupcakes till morgondagens #ffcupcakes. När jag har mycket att göra, då får jag briljanta idéer som jag vill testa på Twitter, det är så sant som det är sagt. Därför kommer en, just det EN, person tillägnas en cupcake imorgon på den stora följa-fredag-dagen. Undrar vem?
Praktiken är i full gång. Extrajobbet hos PocketDirekt är i full gång. Kampanj med Pocketförlaget är i full gång. Våren i Malmö är i full gång.
Så jag har att göra. Men jag väljer att ägna några timmar åt att göra cupcakes. Det är avkopplande. Det är gott. Det är till och med jättegott. Men jag hinner blogga också, bara det handlar om något jag tycker om. (Se bild.)
Nästa helg är vi ett litet gäng smarties som åker på klassresa till Amsterdam! Lågprisflyg, vandrarhem (tack för tips @UlrikaJakobsson), allt i sann studentanda givetvis. Vi har dock ett par nörddilemman som vi redan diskuterat i säkert en hel månad: Hur vi ska twittra därifrån och vilken hashtag vi ska använda för resan? Vi har jobbat på följande förslag och nu skulle vi vilja höra vilket ni tycker är bäst:
Loading ...Resan kommer också innebära att vi överger våra praktikplatser i minst en och en halv arbetsdag, vilket givetvis måste återgäldas på något sätt. Så vi tänkte att ni , via twitter och med framröstad hashtag, ska få ge oss uppdrag att utföra på plats! Allt från vilket uppdrag som lottas fram, till utförande och eftersnack dokumenteras såklart och läggas upp för allmän beskådan. Det kommer bli galet men inte hämningslöst, så vår jurist har tagit fram några förbehåll:
Respepp!
Uppdatering:
Det blev alltså #haschtag som tog hem hashtagkampen, så nu är det bara att tagga och komma på uppdrag! #haschtag till ära bjuder vi även på en liten playlist.
