Vill börja detta inlägg med att ursäkta för min frånvaro på något smart punkt se den senaste tiden. Mycket att göra vill jag skylla på, men alla har det lika, så det håller inte. Hur som, här är ett sorts inlägg om användargenererat innehåll.

Det var inte länge sedan nyheter bara fanns i print. Det var då inte heller särskilt länge sedan nyhetstidningarna stod stadigt på fötterna och hade goda intäkter. Idag är läget givetvis inte så.

Det debatteras flitigt om pappersmediernas överlevnad i framtiden då tillgången till kostnadsfritt och användargenererat innehåll stjälper konsumentens vilja att betala för det “professionellt” producerade (och tryckta) innehållet.

Jag tycker att debatten är intressant. Det går idag nämligen inte att med samma säkerhet bedöma vem som är professionell och vem som är amatör, särskilt inom vissa yrkesgrupper som påverkats hårt av den digitaliserade utvecklingen. Idag besitter amatören liknande kommunikativ makt som en “professionell” och kan flera gånger tjäna mer än en “professionell”. Kompetenserna och kunskapsnivåerna är hos båda parterna idag jämnare varandra än någonsin tidigare.

Så här tycker jag. Delvis anser jag att alla bör ha tillgång till nyheter. Ingen bör exkluderas rätten till information om sin omvärld på grund av exempelvis ekonomiska faktorer. Samtidigt är jag orolig över att den kvalitativa journalistiken urholkas på grund av det överväldiga utbudet av information och i den takt det publicerar på internet idag. Det är nämligen också viktigt att de som är duktiga i sitt hantverk också får praktisera det och lika så kompenseras. Som det alltid har vart.

Kvalitativ gammelmedia?

Det är kritiskt för printmediernas överlevnad att de möter den tekniska och sociala utveckling som sker omkring oss på rätt sätt. Får inte konsumenten anledning nog att vilja betala för innehåll kommer de inte att göra det heller.

Med detta sagt vill förflytta fokuset till nyhetstjänsten Now Public. Tjänsten publicerar endast artiklar skrivna av “amatörer”. Vem som helst kan alltså börja skriva i en professionell miljö med hög exponering (förutsatt att du klarar en viss journalistisk nivå). Kvaliteten är i alla fall hög, utbudet är mångfaldigt och innehållet uppdateras konstant. Now Public stimulerar dessutom sina skribenter att producera genom exempelvis topplistor av olika slag. Tjänsten håller dessutom på med att utforma betalningsmöjligheter åt sina skribenter.

Sedan jag hittat Now Public brukar jag besöka sidan då och då, och förbryllas ibland över hur långt vi har kommit i vår utveckling på väldigt kort tid. Det är lätt att, i alla fall för mig, glömma detta när medielandskapet förändras snabbare än dess användare gör.

De senaste veckorna har det diskuterats om Twitter verkligen är något att bry sig om. “Twitter mest en snackis“, skriver SvD. Det är inte artiklarna som irriterar mig. Det är alla icke-twittrare, som med stor glädje trycker upp tidningarna i våra ansikten och gastar: “Vad var det jag sa! Twitter är värdelöst! Ingen bryr sig!” Det är tröttsamt. Så låt oss ta detta en gång för alla, i punktform, för tydlighetens skull.

  • Vi vet att Twitter används av en liten krets. Det är ingen chock. Vi visste det långt innan det skrevs om det i tidningarna.
  • Detta påverkar dock inte nyttan för oss. Och vad är nyttan? För mig: Jag får snabba nyheter, långt innan en journalist ens påbörjat en artikel. Jag kan diskutera dagsaktuella ämnen med människor som är intresserade av samma sak. Om jag skulle skriva någonting bra, har det möjlighet att sprida sig långt utanför min vanliga umgängeskrets. Om jag behöver svar på något, som skulle kräva timmar av googlande, kan jag kasta ut en fråga på Twitter och ofta få relevanta svar inom några minuter. När jag känner för att vara oseriös, finns det alltid ett samtal eller en trend att haka på.
  • För journalister och politiker är det en fantastisk kommunikationskanal. Journalister kan bidra med snabb information på plats och politiker kommer närmare sina väljare (missa inte Brit Stakstons serie om politik och sociala medier).
  • Vi hoppas så klart att Twitter kommer slå igenom på samma sätt som Facebook. Men samtidigt är vi väl medvetna om att alla kanske inte har någon nytta av tjänsten. Alla har inte det behovet och den tiden att engagera sig. För Twitter kräver ett visst mått av engagemang, speciellt när man ska komma igång.
  • Men om inte Twitter slår igenom hos den stora massan, eller även om den gör det, kommer det troligen komma en ny tjänst. Baserad på samma tanke, kommunikation och nytta, men vidareutvecklad. När vi säger att vi älskar Twitter, menar vi att vi älskar konceptet och möjligheterna – inte den specifika Twitter-fågeln.

Kan vi lämna denna icke-fråga nu?