I förra veckan på SVT:

- Jag har hittat något som heter Twitter på det dära Internet.

- Jaha, och vad är Twitter?

- Det är tydligen ganska populärt. Folk skriver vad de tycker och så och det är jättemånga som läser det. Jag tror att vi måste använda det i Melodifestivalen för att visa att vi hänger med.

- Ok, vi tittar på det.

Resultatet blev Twitter via Text-TV, Jag tar det igen. Text-TV. Dessutom en Twitterwidget på Melodifestivalens webbsida med rubriken “Twitter om Melodifestivalen” och en sökning på @annika_lantz och @ebbavonsydow. Valet av Twittrare kan man spekulera i, Ebba von Sydow, helt ok, bryr sig liksom jag mest om kläderna. Hon uppmanade till och med andra att twittra till henne så att hon kunde RT:a, bra där Ebba. Annika Lantz däremot, helt fel, följer 0 personer och har inte fattat vad Twitter går ut på.

Det hela känns som ett stort skämt. Finns det ingen på SVT som vet hur man använder Twitter? Som kan tala om för Melodifestivalsarrangörerna att de kommer att göra bort sig innan de faktiskt gör det. De kan ju annars börja med att titta på #mel2010.

Två smarta och snabba bloggare har redan bloggat om detta. Brit Stakston och Joakim Jardenberg, jag kan egentligen inte säga mer än att jag håller med till varje punkt.

Jag hoppas att SVT kan se tillbaka och skratta åt sig själva om ett år när det är dags för #mel2011.

Uppdatering: Bäst ikväll om floppen enligt mig skriver Niclas Strandh: “Jag har själv varit den som letat efter tecken genom åren att gammelmedia ska se oss bloggare som seriösa – men det räcker nu. Sociala medier är en de facto-kraft. Dags att vi slutar att jubla över brödsmulor och förklara att vi vill sitta vid samma bord som alla andra och vara en del av de tre medieslag som finns: reklam, traditionella medier och sociala medier. Alla kommer att tjäna på synergierna det skulle ge.”

Pressens etiska regler gäller för journalister som arbetar inom press, radio och teve. Tanken med dessa regler är att journalisterna ska kunna sköta sitt arbete som nyhetsförmedlare och granskare av samhället men att allt detta ska ske inom ramarna för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

En av reglerna är i dagarna mycket aktuell och omtalad. Jag syftar förstås på den om namnpublicering. Regeln lyder: Var försiktig med namn.
Vidare ska konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor övervägas noga . Om inte namnet publiceras ska inte heller uppgifter om yrke, nationalitet, kön, ålder, titel eller annat som gör identifiering möjlig anges. Hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet, det vill säga ansvarig utgivare.

Journalisterna ställs hela tiden för dilemman, utmaningar och huvudbry när det gäller denna regel. Journalister arbetar ”i allmänheten tjänst” och ska dagligen avgöra vad som är av allmänintresse. Vad behöver medborgarna och mediekonsumenterna få veta?

Igår häktades en före detta polischef på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och grov förberedelse till våldtäkt mot barn. Några medier har valt att publicera namn och bild. Bland annat SVT:s Rapport har gått ut med namn och bild på den misstänkte och på SVT:s hemsida skriver ansvarige utgivaren Morgan Olofsson så här:

”Det finns mycket starka skäl att publicera namn och bild eftersom den misstänkte har haft en högt uppsatt förtroendeställning inom polisen och därtill arbetat med att förebygga sexuella trakasserier och han har dessutom arbetat med jämställdhetsfrågor. Utöver det finns det många andra inom rättsväsendet som känner sig utpekade i nuläget.”

Olofsson menar också att det är ovanligt att publicera namn och bild i ett så här tidigt skede men att Rapport gör det för att fallet är högst unikt och för att allmänintresset är så stort just med tanke på den ställning och roll som den misstänkte har haft.

Även Aftonbladet publicerar namn och bild. Chefredaktör Jan Helin skriver så här i sin blogg:

“En anonym rapportering om misstankarna mot XX skulle behöva utelämna en stor mängd relevanta uppgifter för att undvika att indirekt peka ut honom. Till det kommer de onödiga spekulationer och risk för rykten om personer som inte alls är berörda som ofta blir fallet när en person med hög position i samhället misstänks för brott.”

Både Aftonbladet och SVT är noga med att påpeka att de inte tar någon ställning i skuldfrågan och att ingen är dömd före dom har fallit.

Andra medier som publicerat namn och bild på polischefen är Expressen, Sveriges Radio, Sydsvenska Dagbladet och Uppsala Nya Tidning.

Är det rätt eller fel att publicera namn och bild? Var går gränsen för den personliga integriteten och var tar allmänintresset vid?

Det uppdagas fler och fler fall där anställda fått sparken pga vad de skrivit på Facebook. Vad tycker du? Är det rätt eller fel att avskeda folk på dessa grunder? I kvällens Debatt på SVT1 (kl 22.00) diskuteras Facebook och sociala medier. Inte missa!