Just nu struntar jag i mina benbrott och min sjukskrivning från Något smart. För när det händer bra saker som har med statistik att göra får jag nästan vingar.

SIS-Index har gjort ett Twitterindex för svenskar på Twitter som under lördagförmiddagen fick fart när bubblan började lägga till sig själva till tjänsten. Jag har hela förmiddagen suttit och klickat på de olika sorteringskolumnerna och studerat vem som har funnits längst på Twitter, vem som har skrivit flest tweets, vem som har skrivit flest tweets per dag och så vidare. Kalla mig nördig men jag tycker att det är intressant och kul.

Förhoppningsvis kommer tjänsten även att utvecklas med fler parametrar framöver så att vi får mer godis att ta del av.

Men framför allt hoppas jag att fler twittrare lägger till sig själva till indexet. För att det ska vara något värde i statistiken krävs att så många som möjligt finns med. Allt som behövs är en tweet från dig som ser ut såhär “Jag har nu lagt till mig på SIS-Index “Twitter-index”: http://bit.ly/aMUWrM” och saken är biff. (Det finns även en knapp på sidan för att göra det.) Samtidigt som du skickar ut din tweet sprids också Twitterindex viralt. Prefekt. Eller hur?

Andra smarta bloggposter om Twitterindex:

I förra veckan på SVT:

- Jag har hittat något som heter Twitter på det dära Internet.

- Jaha, och vad är Twitter?

- Det är tydligen ganska populärt. Folk skriver vad de tycker och så och det är jättemånga som läser det. Jag tror att vi måste använda det i Melodifestivalen för att visa att vi hänger med.

- Ok, vi tittar på det.

Resultatet blev Twitter via Text-TV, Jag tar det igen. Text-TV. Dessutom en Twitterwidget på Melodifestivalens webbsida med rubriken “Twitter om Melodifestivalen” och en sökning på @annika_lantz och @ebbavonsydow. Valet av Twittrare kan man spekulera i, Ebba von Sydow, helt ok, bryr sig liksom jag mest om kläderna. Hon uppmanade till och med andra att twittra till henne så att hon kunde RT:a, bra där Ebba. Annika Lantz däremot, helt fel, följer 0 personer och har inte fattat vad Twitter går ut på.

Det hela känns som ett stort skämt. Finns det ingen på SVT som vet hur man använder Twitter? Som kan tala om för Melodifestivalsarrangörerna att de kommer att göra bort sig innan de faktiskt gör det. De kan ju annars börja med att titta på #mel2010.

Två smarta och snabba bloggare har redan bloggat om detta. Brit Stakston och Joakim Jardenberg, jag kan egentligen inte säga mer än att jag håller med till varje punkt.

Jag hoppas att SVT kan se tillbaka och skratta åt sig själva om ett år när det är dags för #mel2011.

Uppdatering: Bäst ikväll om floppen enligt mig skriver Niclas Strandh: “Jag har själv varit den som letat efter tecken genom åren att gammelmedia ska se oss bloggare som seriösa – men det räcker nu. Sociala medier är en de facto-kraft. Dags att vi slutar att jubla över brödsmulor och förklara att vi vill sitta vid samma bord som alla andra och vara en del av de tre medieslag som finns: reklam, traditionella medier och sociala medier. Alla kommer att tjäna på synergierna det skulle ge.”

Geotjänsterna eller de sociala positioneringstjänsterna, det vill säga att tala om var man befinner sig genom att med hjälp av sin mobiltelefon checka in på olika platser blir allt mer populära. För mig började det med Brightkite men efter en uppdatering av deras system slutade tjänsten att fungera i min Sony Ericsson C902 och jag tappade intresset. När jag sedan skaffade en iPhone hade jag långt innan uppmärksammat den populära tjänsten Gowalla och började använda den. Nu blev geotaggandet inte bara ett sätt att tala om var jag befann mig utan också ett spel där jag går in för att samla alla items som cirkulerar bland användarna av tjänsten. För någon vecka sedan började jag även testa Foursquare och senast idag ville en kompis connecta med mig på Google Latitude.

Gowalla i min iPhone

Kort sagt, dessa tjänster blir alltmer populära och var behovet av att visa var man befinner sig kommer ifrån råder det delade meningar om. I söndags publicerade SvD en läsvärd artikel om fenomenet av Anders Mildner. Jag har tidigare bara sett på dessa tjänster från min egen utgångspunkt och som ett spel eller en rolig lek samt ett sätt att komplettera mina vanliga tweets med en geotag. Men efter att ha läst Anders Mildners artikel fick jag upp ögonen för hur man som företag kan dra nytta av att ens kunder talar om via sina sociala nätverk att de är på besök. Företag i USA har enligt artikeln redan börjat använda framför allt Foursquare för att locka kunder. Det är främst caféer, som bjuder på en latte när man checkar in hos dem och när man ändå är där och dricker kaffe är chansen stor att man även köper en bulle. Det här sättet att marknadsföra sig är ju så självklart att jag nästan blir lite irriterad på mig själv för att jag inte har funderat på det tidigare.

Allt medan de här tjänsterna växer och fler börjar använda dem desto större blir affärsnyttan med tjänsterna för företagen. Precis som Niclas Strandh menar i artikeln litar vi på våra vänner och dit de går, dit ökar chansen att vi själva också går. Framför allt retailbranschen tror jag har mycket att vinna på detta. En modebutik kan bjuda på ett par strumpor om du checkar in hos dem – väl där provar och köper du kanske också en skjorta, matbutiken bjuder på ett paket kaffe på torsdagseftermiddagen – väl där köper du mat för hela helgen. När dina vänner på Facebook och Twitter sedan ser att du har besökt just de butikerna, då går de också dit och handlar.

Jag tror inte att det dröjer länge innan vi börjar se den här typen av marknadsföring även i Sverige.