När man bor i Stockholm och lever och verkar genom medier tänker man inte alltid på de här sakerna…

I vår har jag skrivit slutprojekt om modehandelsbranschen i sociala medier. En av de älsklingar jag dödade  var stycket om att arbeta med sociala medier lokalt. I min research intervjuade jag bland andra Louise Chliffordson som bloggar på MQ.se. Hon berättade att deras blogg har fått allra störst genomslagskraft i MQ:s butik i Karlstad, just där hon jobbar. Jag tror att det är ett tecken på fördelen man har som verksam i sociala medier i en mindre stad än Stockholm. På en mindre plats är det lättare att bli ”lokalkändis”, man känner lättare igen sina kunder och mellan köptillfällena kan man skapa en närmare relation till sina kunder genom sociala medier. Det tror jag gör att chansen att kunden som har kommunicerat med butik A via sociala medier går till konkurrerande butik B och gör sina inköp kommer att minska radikalt.

Nu handlar det här om modehandelsbranschen. En bransch vars kunder har stor spridning i sociala medier, särskilt inom bloggvärlden. Men jag hoppas att det inte bara gäller mode utan att det kan fungera på samma sätt även inom andra branscher.

När det gäller lokal media är det dock inte alls samma sak. Sedan två och en halv vecka praktiserar jag på 24NT/24Corren och TV-programmet 30minuter som är en lokal satsning på TV integrerat med sociala medier i Östergötland. Något som har visat sig vara en riktigt stor utmaning då den lokala befolkningen inte har kommit särskilt långt i sociala medier. Twitter till exempel används knappt alls, det finns en del östgötska Twitterkonton men de används inte särskilt aktivt. Facebook används i stort sett bara för att nätverka med vänner. Visst finns det människor som blir fans till företag eller andra kommersiella aktörer med egna fan pages men det är inte i första hand för att kommunicera med dem. Anledningen tycks mer vara för att visa sina vänner vilka varumärken eller artister man gillar.

Skillnaden mellan MQ:s butik i Karlstad och den lokala TV-kanalen i Östergötland är att inom handeln har man ett naturligt ”meet space”. Eftersom kunden och butikspersonalen vid köptillfället har en naturlig plats där de möts afk/irl kan de skapa en relation till varandra på lika villkor. Något de sedan tar med sig till kommunikationen på webben och kommunikationen blir lika naturlig även där. Detta jämfört med TV-programmet där TV-rutan är som en mur mellan TV-tittaren och programledaren. En person som ”bara” är en människa i en TV-ruta blir inte en lika naturlig person att ta kontakt med via webben som en person du möter i en butik.

Här inser jag att jag är annorlunda. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag är jag bor i Stockholm, kanske är det för att jag är en total webbjunkie, kanske är det för att jag är en ”mediamänniska”. Men jag älskar att nätverka med såväl personer jag har sett på TV, som chefredaktörer, butiksinnehavare eller 13-åriga killar från Skövde. Jag går inte fram till vem som helst och pratar på stan, men på samma sätt som jag frågar om hjälp i en butik kan jag ställa frågor till vem som helst via webben. Och eftersom webben alltid finns med mig återkommer jag ofta, och skapar relationer till dessa människor.

Den här veckan har jag dessutom gjort en ny upptäckt gällande den lokala transparensen. Jag har under några dagar försökt kartlägga den östgötska bloggvärlden och insett att bortsett från partipolitiskt aktiva bloggare, när jag hittar en blogg som inte handlar om något ytligt som till exempel vad bloggaren åt till frukost eller vilken tröja hon köpte igår så är bloggaren anonym. Nu kan jag vara ute och cykla helt i mitt resonemang här, jag kanske är branschskadad men såhär är det väl inte i Stockholm? Kanske är det lättare att vara transparent på webben i en stor stad där inte alla känner igen en när man går ut på stan men på något sätt känns det ändå som att landsorten (mina vänner i Norrköping och Linköping kommer att hata mig för att jag skriver landsorten) ligger en bra bit efter. Även om Norrköping/Linköping inte ligger lika långt efter som Åmål.

Jag tar gärna lite kommentarer på det här… för jag tror inte att jag helt har förstått. Som vanligt finns det säkert flera aspekter som jag inte har tänkt på.

Läste idag på dagensmedia.se att Apoliva, ni vet den där skräckreklamen med den gråa, dystra fotomodellen Adina Fohlin som på väldigt kort tid fick 70 000 medlemmar på Facebook-gruppen “Jag är rädd för tjejen i Apoliva-reklamen” ska göra comeback i form av en ny reklamfilm i vår.

Men denna gång ska de använda sig av just dessa människor som skapade debatter för att ta fram ideér för en ny reklamfilm som ska återspegla det typiskt svenska.

Det är som vi så många gånger har pratat om på Medieinstitutet konsumenterna/användarna/kunderna som är grunden till om ett företag går bra eller inte. Därför är det så viktigt att lyssna på dem istället för att bara slänga ut sitt budskap och sen se vilka reaktioner man får.

Det är Forsman & Bodenfors som står bakom kampanjen och jag väntar med spänning på slutresultatet.

Ni kan gå in på deras blogg, där kan man själv bidra med bilder och ljud till produktionen.

Läs hela artikeln här.

På Social Media Lunch i slutet av februari pekade min lärare på mig från andra sidan lokalen. Lite märkligt, tänkte jag först. Men det visade sig att hon pekade ut mig för en tjej vid namn Lisa Enckell, som studerar på den nystartade utbildningen Marketing and Media Mangement på Handelshögskolan här i Stockholm. Jag fick veta att det nu finns ett nytt bloggkollektiv i stan, SSE 4M, som har ungefär samma tema och ambitioner som Något smart, med den största skillnaden att den är på engelska. Jag kan varmt rekommendera den, både intressant och välskriven.

Jag blev då inbjuden till att vara med på deras bloggworkshop och säga några ord om hur man håller inspirationen upp till att blogga. Jag sa givetvis ja. Inte för att jag är bra på att tala, utan för att jag har som princip att göra saker jag är livrädd för. Att prata inför folk är en sådan sak.

I dag var det dags och jag höll mitt hyperkorta tal. Förmodligen inte särskilt inspirerande, eftersom jag pratade i hundraåttio på knagglig engelska, men det faktum att jag faktiskt gjorde det är ett stort steg för mig. Måste passa på att ge gänget som drog igång det hela credd för hur välorganiserade de är, och jag har inga tvivel om att det kommer gå fantastiskt bra för dem.

Det här är vad jag sa, mer eller mindre, och med fokus på just bloggkollektiv.

• Ha en strategi för din omvärldsbevakning. Samla bloggar och tidningar i Google Reader eller Netvibes, båda grymma verktyg för ändamålet. Har du tidsbrist, bestäm fasta tider då du skummar igenom dina feeds.
• Sluta tänka att varje inlägg du postar måste vara en hel avhandling. Det är okej att publicera en länk med bara några meningar om dina personliga åsikter, eller kanske ett YouTube-klipp som är relevant på något sätt till det du bloggar om. Ingen orkar läsa en blogg med enbart tunga inlägg, folk gillar viss variation.
• Det här är egentligen självklart, men kanske inte för alla – läs din egen blogg. Även om ämnet inte intresserar dig direkt kan du hitta trådar som resulterar i ett annat inlägg, som ger det första inlägget en ny dimension.
• Engagera dig i Twitter. Inte bara för att driva trafik till din blogg, utan för att det är en oändlig källa till inspiration och kunskap. Dialoger som förs där resulterar ofta i riktigt bra och nyanserade bloggposter, vilket går att se hos de flesta “sociala media gurus” där ute.
• I allt du gör – tänk på din blogg. Låter lite fanatiskt, men det gör inte knepet mindre värt. Ett inte helt glasklart exempel är när Lorraine gick på Ben & Jerry‘s pressfrukost för nya glassen Fairly Nuts (helt underbar), vilket inte direkt handlar om media. Men hon skrev ett intressant inlägg om deras kommunikation och hur det använder sig av storytelling. Poängen är att allt går att tvista till, det gäller bara att hitta relevant vinkel för just dig.
• Våga nischa er. Adam kör en del om musik, för det är en av hans största intressen. Helen älskar entreprenörskap och startar nya twittertrender var och varannan vecka. Susanna är journalist i grunden, och uppmärksammar sådant som namnpubliceringens vara eller icke vara. Ni förstår hur jag menar. Ta till vara på era intressen.
• Umgås med varandra. Jag vet inte hur många gånger vi säger “men det där borde du skriva något smart om” när vi ses i klassen.
• Att ha ett forum, wiki eller wave där ni kan fortsätta att slänga ur er idéer och diskutera även när ni inte ses, är ett bra sätt att hålla igång.

Läste du det här och blev sugen på att starta ett bloggkollektiv, rekommenderar jag inlägget “Trend: så startar du ett bloggkollektiv” från (bästa) webbhotell Bineros blogg. Har ni tips att tillägga, var så vänliga och gå lös i kommenteringsfältet!

Ibland känns det som att förebilder är den bästa sporren för den egna drivkraften. Inspirerande personer är bland det bästa jag vet och då och då i livet dyker det upp människor som lyckas sluka min uppmärksamhet totalt. Min senaste offentliga favorit heter Johanna Koljonen. Så intelligent, så rolig och så kunnig.

Till min stora glädje upptäckte jag i dag (tack vare DN Söndag) att hon även ingår i en populärkulturblogg, Weird Science. Där kan alla ta del av hennes tankar och idéer, men tyvärr skriver hon inte alls så ofta som jag hade önskat.

Som tur är går det också att låta sig inspireras och underhållas på, bland annat, hennes blogg, följa @p3kultur på Twitter (hon är programledare där) eller läsa samma programs kulturkonsumtionsblogg.

Detta blev nästan en hel bloggpost fylld av reklam för Johanna Koljonen, men eftersom hon just nu är min stora källa till inspiration tycker jag att det känns rättfärdigat.

Great Works och Geekboys har tillsammans skapat en fin tjänst som de kallar för Collected . Där kan man på ett enkelt sätt samla de intressen man har, de forum man själv syns i eller de vänner man vill följa i ett och samma flöde.

Jag testade att göra ett flöde av de svenska författare jag känner till som bloggar genom att logga in med mitt Twitter-konto. Det gick finfint men av någon anledning fungerar inte Bodil Malmstens RSS-flöde som det ska, annars skulle hon givetvis vara med. Det är enkelt att bara kopiera in URL-koden från hemsidan så fixar Collected resten. Har du tips på fler författare går det bra att lägga till dem under Collected from:

Jag har inte sett någon liknande tjänst innan och tycker att det är ett (något) smart sätt att hitta nya, intressanta och roliga sidor. Det går att dela med sig av de feeds man skapar men även tipsa om separata blogginlägg som man tycker extra mycket om direkt till Facebook, Twitter eller i ett mail till någon som behöver muntras upp. Testa själv så får du se!

Uppdatering! Jag har även gjort en lista med bokbloggare och det går givetvis bra att lägga till valfria bloggare där med, bara de bloggar om böcker någorlunda regelbundet.

Idag är det sista chansen att nominera din favoritblogg från 2009 till YABA – Yet Another Blog Award.  Trots att det finns en drös intressanta bloggar om Internet, media och marknadsföring tyckte jag att det var självklart att Något smart skulle finnas med bland nomineringarna. Insåg dock i efterhand att våra vinstchanser är minimala eftersom vårt lilla bloggkollektiv inte existerade under 2009. (Note to self: läs instruktionerna innan du agerar!)

Min andra nominering tillfaller instället duktiga TheJennie, föredetta student vid Medieinstitutet.

Mellan den 3-24 februari kommer du att kunna rösta fram 2009 års bästa bloggar.