Jag har väl sällan blivit så glad som när jag såg Apolivas omtalade reklamfilm för första gången. Äntligen! Slut på stön, bubbel och blomster, in med lite äkta, rå känsla i duschen! Tack Stakka Bo, det var verkligen på tiden! Jag riktigt jublade hemma i soffan!

Ack, så ensam jag var om att tycka det.

Nu har Apoliva tänkt om, gjort en ny reklamfilm och tagit hjälp av kommentarerna som de fått in på sin blogg. De lutade sig mot några grundstenar:

1. Vi skall fortsätta att tolka För svenska förhållanden, eftersom det är vad Apoliva handlar om.
2. Det skall kännas sensuellt, nordiskt och naturligt. Långt ifrån den plastiga känslan som finns i mycket reklam för hudvård och kosmetik.
3. Vi skall försöka att inte skrämmas den här gången.
4. Musiken skall spela en viktig roll.

De har en tävling där man får ladda upp bilder och musik som tolkar För svenska förhållanden och bloggen berättar om arbetet med filmen från början till slut. Uppdatering: Nu är filmen klar och i huvudrollen ser vi än en gång Adina Fohlin.

Apoliva – För svenska förhållanden from Apoliva_filmblogg on Vimeo.

Jag tycker att det är en strålande idé och jag hoppas innerligt att vi får se fler direktsända reklamfimsäventyr i framtiden men framförallt är jag fortfarande lika glad över att de vågade spela in den första filmen. Heja!

När man bor i Stockholm och lever och verkar genom medier tänker man inte alltid på de här sakerna…

I vår har jag skrivit slutprojekt om modehandelsbranschen i sociala medier. En av de älsklingar jag dödade  var stycket om att arbeta med sociala medier lokalt. I min research intervjuade jag bland andra Louise Chliffordson som bloggar på MQ.se. Hon berättade att deras blogg har fått allra störst genomslagskraft i MQ:s butik i Karlstad, just där hon jobbar. Jag tror att det är ett tecken på fördelen man har som verksam i sociala medier i en mindre stad än Stockholm. På en mindre plats är det lättare att bli ”lokalkändis”, man känner lättare igen sina kunder och mellan köptillfällena kan man skapa en närmare relation till sina kunder genom sociala medier. Det tror jag gör att chansen att kunden som har kommunicerat med butik A via sociala medier går till konkurrerande butik B och gör sina inköp kommer att minska radikalt.

Nu handlar det här om modehandelsbranschen. En bransch vars kunder har stor spridning i sociala medier, särskilt inom bloggvärlden. Men jag hoppas att det inte bara gäller mode utan att det kan fungera på samma sätt även inom andra branscher.

När det gäller lokal media är det dock inte alls samma sak. Sedan två och en halv vecka praktiserar jag på 24NT/24Corren och TV-programmet 30minuter som är en lokal satsning på TV integrerat med sociala medier i Östergötland. Något som har visat sig vara en riktigt stor utmaning då den lokala befolkningen inte har kommit särskilt långt i sociala medier. Twitter till exempel används knappt alls, det finns en del östgötska Twitterkonton men de används inte särskilt aktivt. Facebook används i stort sett bara för att nätverka med vänner. Visst finns det människor som blir fans till företag eller andra kommersiella aktörer med egna fan pages men det är inte i första hand för att kommunicera med dem. Anledningen tycks mer vara för att visa sina vänner vilka varumärken eller artister man gillar.

Skillnaden mellan MQ:s butik i Karlstad och den lokala TV-kanalen i Östergötland är att inom handeln har man ett naturligt ”meet space”. Eftersom kunden och butikspersonalen vid köptillfället har en naturlig plats där de möts afk/irl kan de skapa en relation till varandra på lika villkor. Något de sedan tar med sig till kommunikationen på webben och kommunikationen blir lika naturlig även där. Detta jämfört med TV-programmet där TV-rutan är som en mur mellan TV-tittaren och programledaren. En person som ”bara” är en människa i en TV-ruta blir inte en lika naturlig person att ta kontakt med via webben som en person du möter i en butik.

Här inser jag att jag är annorlunda. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag är jag bor i Stockholm, kanske är det för att jag är en total webbjunkie, kanske är det för att jag är en ”mediamänniska”. Men jag älskar att nätverka med såväl personer jag har sett på TV, som chefredaktörer, butiksinnehavare eller 13-åriga killar från Skövde. Jag går inte fram till vem som helst och pratar på stan, men på samma sätt som jag frågar om hjälp i en butik kan jag ställa frågor till vem som helst via webben. Och eftersom webben alltid finns med mig återkommer jag ofta, och skapar relationer till dessa människor.

Den här veckan har jag dessutom gjort en ny upptäckt gällande den lokala transparensen. Jag har under några dagar försökt kartlägga den östgötska bloggvärlden och insett att bortsett från partipolitiskt aktiva bloggare, när jag hittar en blogg som inte handlar om något ytligt som till exempel vad bloggaren åt till frukost eller vilken tröja hon köpte igår så är bloggaren anonym. Nu kan jag vara ute och cykla helt i mitt resonemang här, jag kanske är branschskadad men såhär är det väl inte i Stockholm? Kanske är det lättare att vara transparent på webben i en stor stad där inte alla känner igen en när man går ut på stan men på något sätt känns det ändå som att landsorten (mina vänner i Norrköping och Linköping kommer att hata mig för att jag skriver landsorten) ligger en bra bit efter. Även om Norrköping/Linköping inte ligger lika långt efter som Åmål.

Jag tar gärna lite kommentarer på det här… för jag tror inte att jag helt har förstått. Som vanligt finns det säkert flera aspekter som jag inte har tänkt på.

Jag har verkligen varit ett hängivet fan till SVT Play sedan start. Dels är utbudet fantastisk och sen är kvalitén alltid bra. Jag har till och med valt att inte förlänga avtalet för mina kanaler (utöver basutbudet) på tv-tv på grund av att jag mest kollar på webb-tv. Och då nästan alltid på SVT Play.

Just nu kollar jag efter bra case där man kan logga in med Facebook eller Google-inlogg för att ta del av medlemssidorna på en sajt. Av den anledningen hamnade jag på TV 3 Play, som annars inte har varit särskilt prioriterad hemma hos mig.

Jag blev alldeles tagen och kär i deras upplägg!

• Man loggar in med sitt Facebook-inlogg och har sin egen Play-sida.
• Där kan man skapa spellistor med program och serier från TV3 play, TV6 play och TV8 Play som man vill se framöver. (De sparas nästan som i en RSS läsare och håller ordning på sedda och osedda program)
• Man kan prenumerera på serier så att nya avsnitt hamnar direkt i din spellista.
• Om jag och mina Facebookvänner tillåter det, så kan vi se varandras program och prenumerationer.
• Man kan designa en widget till sin blogg, sajt eller sitt skrivbord där man kan visa sin spellista eller ett speciellt program.

Jag tycker att det här är brilljant och ett föredömligt exempel hur man använder Facebook Connect. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att använda den här tjänsten bara för att den är så bra och snygg – synd att utbudet av program inte är bättre…

Läste denna intressanta artikel på Resumé igår om hur många det är som aktivt undviker vissa varumärken på grund av dess reklam. Undersökningen som gjorts på 1000 svenskar visar att hela 29 % aktivt väljer bort varumärken på den grunden samt att siffran tydligen är högre, 35 %, hos högutbildade, egenföretagare och tjänstemän. Varför det är så framgår inte.

Anledningarna sägs vara att man tycker att reklamen är töntig, osann eller för att man “hatar” reklam som till exempel dubbad tvättmedelsreklam. Och jag kan väl inte påstå att jag är ett fan av den sortens reklam heller (läs Merci, Werther’s, Riesen… Storck, dags att fundera på byråbyte?), men att hata är att ta i. Men det är ju jag, givetvis finns det de som hatar.

Senast jag själv reflekterade över frågan var igår när jag tillsammans med mina nya trevliga kollegor på Good Old lunchade på Max. Där erbjuds just nu en meny som har “stylats” av hollywoodfrun Maria Montazami. Ja, jag tittar på Svenska Hollywoodfruar, och ja jag tycker Maria Montazami är helskön (låter dock bli att uttala mig om de andra damerna.) Hur som helst så ville jag faktiskt välja just Marias meny av den anledningen, men jag kände mig lite exposed så jag körde på ett tryggt originalmål.

Jag är ingen regelbunden TV-tittare. Faktum är att jag knappt tittar på TV alls. En av våra lärare sa till mig en gång “Maria, om du ska jobba med medier kanske du borde börja använda dem också”. Men att följa TV-serier och liknande samma tid varje vecka är helt enkelt inte min grej. Även om jag uppmärksammar något program som verkar intressant, glömmer jag helt enkelt bort att titta, om inte redan vid första avsnittet, så åtminstone vid nästa. På senaste tiden har det dock dykt upp några trevliga webbtjänster som gör TV-tittandet lite roligare och planeringen lite enklare. De olika tjänsterna har lite olika funktioner som gör dem alla till vinnare tycker jag.

TV.nu är ingen ny tjänst, den har funnits så länge som elva år. Jag har använt tjänsten länge och har därför sett den ständiga utvecklingen som bara gör sajten bättre och bättre. Bakom sajten ligger Tvnu AB som bland andra ägs av Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Schibsted Sverige. TV.nu är en TV-tablå som du kan ställa in för att passa just dig genom att göra ett urval av de kanaler som du har på din TV. Som medlem på TV.nu kommer du dessutom åt din personliga TV-tablå från vilken dator du vill och får tillgång till funktioner för att enkelt lägga upp information om TV-program i din blogg. TV.nu har dessutom en egen iPhone Applikation som som har en påminnelsefunktion med push.

TVdags.se lanserades år 2009 och bakom sajten ligger privatpersonerna Johan Sjöstrand och Sebastian Pettersson. Likt TV.nu har TVdags.se en tablå som du kan anpassa efter just de kanaler du har hemma. Skillnaden från TV.nu är den sociala faktorn. På TVdags.se kan du enkelt logga in via Facebook Connect och markera vilka program du planerar att se. Dessutom kan du se vilka program dina Facebookvänner planerar att titta på. När du markerar ett program som du ska titta på kan du också välja att dela med dig av informationen i ditt Facebookflöde vilket gör att andra kan kommentera det där.

Såhär ser det ut när man delar med sig av sin TVdags.se-planering.

TVsoffan är en så pass ny tjänst att den än så länge bara är lanserad i en alfaversion. Tyvärr finns det ingen information om hur länge sajten har funnits eller vilka som ligger bakom den. TVsoffan är en chattsida som är tänkt att användas medan man tittar på TV. Liksom ovan nämnda tjänster finns här en tablå där man kan välja vilka kanaler som  ska visas. Det syns tydligt i tablåerna vilka program som pågår och var och ett av dessa har en chattkanal som man kan logga in till och chatta med andra som tittar på samma program. Än så länge har inte tjänsten upptäckts av så många och därför står ofta chattkanalerna tomma. Jag tycker dock att TVsoffan verkar riktigt roligt och hoppas att fler upptäcker tjänsten och börjar använda den.

För dig som inte har en chef som älskar OS och låter dig titta på tv på jobbet eller om du slängde ut din tv från balkongen i besvikelse efter gårdagens skidskytte finns det en lösning. Du kan fortfarande följa tävlingarna i din mobil. Besök SVT och läs hur du gör. Heja Sverige!

Strax går Super Bowl 2010 av stapeln: New Orleans Saints vs. Indianapolis Colts. Jag är inget amerikansk fotboll-freak, men jag tycker det är roligt (var cheerleader för Borås Rhinos för länge sen). Jag gillar reklam också, och Super Bowl och reklam är verkligen en big deal, bigger än jag kanske förstått tidigare. Det var när jag i veckan läste att Pepsi efter 23 års troget Super Bowl-reklamande skippade reklamen i år för att istället satsa på att vässa sin webbplats samt sin närvaro på Facebook (läs mer här) som jag började googla runt på det hela. Till och med på wikipedia-sidan om årets omgång så finns det ett eget avsnitt om ”commercials”.

I år gör bland annat Careerbuilder reklam:

(Video som jag för övrigt hittade här efter att de börjat följa mig på Twitter, förmodligen för att jag skrivit om #superbowl)

Läs gärna mer hos de som är mer insatta: Please Copy Me, Ann-Mari’s blogg och Adland. Och vill du kolla så går det på TV6 eller live online på NFL:s sida (Johan Lange rekommenderade precis den senare.) Mycket nöje!

Uppdatering: Reklamen finns att se på Youtube tydligen direkt efter att den sänts i USA. Läs på Mashable om kampen på Facebook. De senaste tio årens tio bästa Super Bowl-reklam enligt Time (via @deeped).

Jag gillar att titta på tv. Jag gillar min tv. Förr i tiden så programmerade vi vår video och letade fram en tom VHS-kassett för att spela in sevärda program, när vi inte var hemma. Numera finns ju SVT Play och videon har väl hämtats tillsammans med telefonkatalogen av liemannen. Det bästa är att jag har SVT Play direkt i min tv. Jag tycker det ska bli roligt att se hur framtidens tv kommer att bli. Vad tror du?

I förra veckan på SVT:

- Jag har hittat något som heter Twitter på det dära Internet.

- Jaha, och vad är Twitter?

- Det är tydligen ganska populärt. Folk skriver vad de tycker och så och det är jättemånga som läser det. Jag tror att vi måste använda det i Melodifestivalen för att visa att vi hänger med.

- Ok, vi tittar på det.

Resultatet blev Twitter via Text-TV, Jag tar det igen. Text-TV. Dessutom en Twitterwidget på Melodifestivalens webbsida med rubriken “Twitter om Melodifestivalen” och en sökning på @annika_lantz och @ebbavonsydow. Valet av Twittrare kan man spekulera i, Ebba von Sydow, helt ok, bryr sig liksom jag mest om kläderna. Hon uppmanade till och med andra att twittra till henne så att hon kunde RT:a, bra där Ebba. Annika Lantz däremot, helt fel, följer 0 personer och har inte fattat vad Twitter går ut på.

Det hela känns som ett stort skämt. Finns det ingen på SVT som vet hur man använder Twitter? Som kan tala om för Melodifestivalsarrangörerna att de kommer att göra bort sig innan de faktiskt gör det. De kan ju annars börja med att titta på #mel2010.

Två smarta och snabba bloggare har redan bloggat om detta. Brit Stakston och Joakim Jardenberg, jag kan egentligen inte säga mer än att jag håller med till varje punkt.

Jag hoppas att SVT kan se tillbaka och skratta åt sig själva om ett år när det är dags för #mel2011.

Uppdatering: Bäst ikväll om floppen enligt mig skriver Niclas Strandh: “Jag har själv varit den som letat efter tecken genom åren att gammelmedia ska se oss bloggare som seriösa – men det räcker nu. Sociala medier är en de facto-kraft. Dags att vi slutar att jubla över brödsmulor och förklara att vi vill sitta vid samma bord som alla andra och vara en del av de tre medieslag som finns: reklam, traditionella medier och sociala medier. Alla kommer att tjäna på synergierna det skulle ge.”