Vaknade denna morgon, gjorde i ordning kaffet och satte mig vid datorn för att köra igång Spotify. Det är receptet på en bra morgon för mig. Och vet ni vad jag ser sedan?

Detta.

Spotify blir socialt. Äntligen! Jag är mest exalterad över följande funktioner:

• Du kan koppla upp dig via Facebook, se vad dina vänner som valt samma funktion lyssnar på.
• Du kan skicka låtar på ett extremt smidigt sätt till dem, bara att dra låten till deras namn.
• Du kan se vilka som följer dina playlists.
• Inte en social funktion, men oerhört bra – du kan nu importera lokala ljudfiler till Spotify, så att man slipper växla mellan program när man vill lyssna på något som inte finns i deras bibliotek.
• Och en drös andra uppdateringar, läs mer på Spotifys blogg.

Alla älskar redan Spotify, och med de nya funktionerna tror jag de kommer ta ännu mer mark och öka lojaliteten hos sina kunder. Speciellt tack vare funktionen med att importera in annan musik, eftersom ett av de främsta argumenten mot tjänsten är att “inte allt finns där”. Nu kan du personligen lösa det problemet.

Hur tror du de nya funktionerna kommer påverka Spotify och hur det används?

Det är svårt att göra reklam som engagerar folk. Kuponger funkar om erbjudandet är bra nog, men det är varken kreativt eller underhållande. Men den här utomhusreklamen för McDonald’s är ett lysande exempel på hur det går att göra. Så enkelt. Så smart.

Och ja, såklart det är DDB Stockholm som står bakom. Vem annars.

Alla snackar om paddan och jag vill inte vara sämre.

Jag vet att jag är lite för överanalytisk av mig, och ser ibland saker som inte finns (på ett icke-sinnessjukt sätt, mind you). Så ni kanske inte ser likheten här. Men det första jag tänkte på när jag såg Stockholms stads stora reklamaffischer denna morgon, var inte farlig avfall. Jag tänkte på Delicato. Dammsugare, kakor, tårtor.

Övre raden: Stockholms stads kampanj om en grönare huvudstad.
Nedre raden: Delicatos kampanj för sina produkter.

Vad tycker ni? Finns det likheter eller är jag ute och snurrar?

Uppdatering:
Ogilvy står bakom Delicatokampanjen, som börjades i slutet av 2006 om jag förstått rätt, och Blomquist står bakom Stockholms stad – som faktiskt kört med den här grafiska profilen sedan 2004.

Tidigare i år fick vi veta att Telia-familjen skulle gå i graven. Ingen personlig förlust för min del, men ändå en reklam som gått hem hos folket. Det nya konceptet är “I dina händer” och lanserades med en reklamfilm som inte gjorde mig särskilt imponerad. Det gör däremot den nya kampanjsiten teliaidinahander.se (Tribal DDB), som är fantastiskt. Det går ut på att besökarna skriver en fråga, vad som helst, som besvaras av ett par händer. I realtid, så att säga. Oftast skrivs svaret på en tavla, ibland visas svaret på andra kreativa sätt.

Man skulle kunna hävda att relevansen tappas när de flesta frågorna, såväl som en del svar, är långsökta upp mot månen (“Vad är TDC?” fick svaret “Tanter Drar Cyklar”), men det är egentligen inte poängen. Poängen är att du kan få alla svar du behöver, direkt i dina händer, det vill säga mobiltelefon eller laptop. Ganska självklart. Fruktansvärt underhållande.

Ingen kan ha undgått vad som pågår på Pressbyrån, i regi av Åkestam Holst. Reklam som får folk att le är bra reklam, och ord som glassbyrån får mig att göra just det.

Pressbyrån. Vad tänker man när man hör namnet? För mig förknippas det med snacks, oftast inför tåg och bussresor, eller vid akuta blodsockerfall. Ja, mellanmål. Även om jag aldrig tänkt just det ordet är det vad Pressbyrån handlar om. De livnär sig på att människor handlar impulsivt, när det behövs.

Just därför är kampanjen genialisk. Min första tanke när jag såg bilderna i tunnelbanan var attdet är precis vad det är. Jag kände igen mig. Och log åt det politiskt inkorrekta att kalla glass och choklad för mellanmål.

Någon som inte tycks le särskilt ofta är Louise Ekström, kommunikationsansvarig på Sveriges Konsumenter. I en artikel med den klassiska kvällstidningsrubriken “Rasar mot Pressbyrån” upplyser hon oss om att Pressbyrån har ett ansvar gentemot konsumenterna, eftersom fetma i dag är ett allvarligt folkhälsoproblem. “Omoraliskt och oansvarigt” står det att läsa på hemsidan. Jag förstår hennes poäng. Men om utbildningssystemet gör sitt jobb med att förklara för barn vikten av att äta rätt, tror jag att de flesta läskunniga klarar av att skilja på glass och ostsmörgåsar. Visst blir vi påverkade av reklam, men att den här reklamen skulle göra oss fetare är nog att tillskriva reklamen lite för stor betydelse, och i samma veva förminska befolkningens intellekt.

På specialsiterna för de nya byråerna finns dessutom viss integration med sociala medier. På kanelbullebyrån.se kan du se tweets om kanelbullar, länk till en Google-karta över kanelbullebyråer, länk till kanelbullar på flickr, och inte minst – länk till Wikipedias artikel om kanelbullen. Inte avancerat på något sätt, men ett effektivt sätt att göra sidorna lite roligare.

Kuriosa: Per Robert Öhlin berättar att detta är en utveckling av ett koncept som togs fram 1995 av Rönnberg McCann, då med namnet “Libressbyrån”.

På Social Media Lunch i slutet av februari pekade min lärare på mig från andra sidan lokalen. Lite märkligt, tänkte jag först. Men det visade sig att hon pekade ut mig för en tjej vid namn Lisa Enckell, som studerar på den nystartade utbildningen Marketing and Media Mangement på Handelshögskolan här i Stockholm. Jag fick veta att det nu finns ett nytt bloggkollektiv i stan, SSE 4M, som har ungefär samma tema och ambitioner som Något smart, med den största skillnaden att den är på engelska. Jag kan varmt rekommendera den, både intressant och välskriven.

Jag blev då inbjuden till att vara med på deras bloggworkshop och säga några ord om hur man håller inspirationen upp till att blogga. Jag sa givetvis ja. Inte för att jag är bra på att tala, utan för att jag har som princip att göra saker jag är livrädd för. Att prata inför folk är en sådan sak.

I dag var det dags och jag höll mitt hyperkorta tal. Förmodligen inte särskilt inspirerande, eftersom jag pratade i hundraåttio på knagglig engelska, men det faktum att jag faktiskt gjorde det är ett stort steg för mig. Måste passa på att ge gänget som drog igång det hela credd för hur välorganiserade de är, och jag har inga tvivel om att det kommer gå fantastiskt bra för dem.

Det här är vad jag sa, mer eller mindre, och med fokus på just bloggkollektiv.

• Ha en strategi för din omvärldsbevakning. Samla bloggar och tidningar i Google Reader eller Netvibes, båda grymma verktyg för ändamålet. Har du tidsbrist, bestäm fasta tider då du skummar igenom dina feeds.
• Sluta tänka att varje inlägg du postar måste vara en hel avhandling. Det är okej att publicera en länk med bara några meningar om dina personliga åsikter, eller kanske ett YouTube-klipp som är relevant på något sätt till det du bloggar om. Ingen orkar läsa en blogg med enbart tunga inlägg, folk gillar viss variation.
• Det här är egentligen självklart, men kanske inte för alla – läs din egen blogg. Även om ämnet inte intresserar dig direkt kan du hitta trådar som resulterar i ett annat inlägg, som ger det första inlägget en ny dimension.
• Engagera dig i Twitter. Inte bara för att driva trafik till din blogg, utan för att det är en oändlig källa till inspiration och kunskap. Dialoger som förs där resulterar ofta i riktigt bra och nyanserade bloggposter, vilket går att se hos de flesta “sociala media gurus” där ute.
• I allt du gör – tänk på din blogg. Låter lite fanatiskt, men det gör inte knepet mindre värt. Ett inte helt glasklart exempel är när Lorraine gick på Ben & Jerry‘s pressfrukost för nya glassen Fairly Nuts (helt underbar), vilket inte direkt handlar om media. Men hon skrev ett intressant inlägg om deras kommunikation och hur det använder sig av storytelling. Poängen är att allt går att tvista till, det gäller bara att hitta relevant vinkel för just dig.
• Våga nischa er. Adam kör en del om musik, för det är en av hans största intressen. Helen älskar entreprenörskap och startar nya twittertrender var och varannan vecka. Susanna är journalist i grunden, och uppmärksammar sådant som namnpubliceringens vara eller icke vara. Ni förstår hur jag menar. Ta till vara på era intressen.
• Umgås med varandra. Jag vet inte hur många gånger vi säger “men det där borde du skriva något smart om” när vi ses i klassen.
• Att ha ett forum, wiki eller wave där ni kan fortsätta att slänga ur er idéer och diskutera även när ni inte ses, är ett bra sätt att hålla igång.

Läste du det här och blev sugen på att starta ett bloggkollektiv, rekommenderar jag inlägget “Trend: så startar du ett bloggkollektiv” från (bästa) webbhotell Bineros blogg. Har ni tips att tillägga, var så vänliga och gå lös i kommenteringsfältet!

Ni har säkert sett klippet redan. Om inte, gör det. Och läs resten av inlägget efteråt.

Blev ni berörda? Jag blev det. Men det är inte så konstigt, jag har varit i krig mot skolmaten sedan min allra första skoldag, då jag insåg att den där maten inte hade någon som helst likhet med det hemlagade jag var van vid. Men det är ett sidospår.

Även om skolmat inte är något som engagerar dig till vardags, blev du förmodligen berörd av Jamie Olivers tal ändå. Han har den effekten på folk. Och vet ni varför? Det är skamligt enkelt.

Jamie Oliver brinner för det han gör.

När jag säger att jag ska bli rik när jag blir stor, syftar jag inte på pengar. Tänk er - 8 timmar om dagen, 40 i veckan, 160 i månaden, multiplicera med antal år du arbetar. Vill du verkligen gå till jobbet alla den tiden, enbart för att du måste? Nej, handen på hjärtat, det vill ingen. Men somliga väljer en säker väg, där du troligtvis kommer få jobb, utan att reflektera var passionen ligger. För det är vad det handlar om. Passion, magkänslan, att vakna på morgonen och längta till jobbet.

Att våga satsa på det du brinner för. Det är vad du kan lära av Jamie Oliver. Och det är anledningen till att jag trivs så fruktansvärt bra med mina smarta kollegor här.

Vad sägs om att lätta upp onsdagseftermiddagen med lite humor?

Att sälja saker genom att på ett eller annat sätt få folk att slänga av sig kläderna är långt ifrån nytt. Men den torra kontorskänslan (The Office, någon?) gör att det bara blir stor humor.

Och som ni kanske redan vet är det en uppföljare till “Swear Jar”.

Tipstack till We love viral!

Medieinstitutet, vår skola, har sina goda sidor. Men jag misstänker att de inte kommer flyga in en världsberömd författare för att hålla ett inspirerande tal när vi är utexaminerade. Inga problem, vi har ju TED. Så var så god, här är J.K. Rowlings peppande tal om misslyckanden och kreativitet, som hon höll inför avgångsstudenter på Harvard University, 2008.

Tro mig, det är väl värt tjugo minuter av er tid.