För ett par månader sedan var Morris Packer på Medieinstitutet och höll ett föredrag för vår klass om mobila trender. Morris var mycket uppskattad av oss och vi fick en riktig inspirationskick. Vill du också ha en liknande inspirationskick hos ditt företag? Lugn, jag kommer förklara hur du kan få det alldeles strax. Först ska jag bara berätta lite mer om Morris och hans senaste projekt.

Morris Packer. Foto: Fredrik Wass http://www.flickr.com/photos/bisonblog/

Morris Packer är inte bara CTO på TV4 Expressen Mobilab, han är dessutom grundare och lagledare för världens första crowdsourcade och crowdfundade racingteam (spännande svengelska ord). Det innebär kort och gott att teamet är uppbyggt med hjälp av krafter från Internet både medlemsmässigt och ekonomiskt.

Morris har ett stort hjärta för motorcyklar och har som mål att starta en återförsäljarverksamhet i Sverige för elektriska motorcyklar. På vägen mot målet kommer Morris Motorcycles att ställa upp i TTXGP (“el-Grand Prix”).  Naturligtvis har Morris själv ett stort engagemang i sitt älskade racing team men för att förverkliga sin dröm tar han alltså hjälp av sitt sociala nätverk på webben. Jag tycker att det är vackert att se och att också vara en av de nu 112 medlemmar i racing teamet som alla hjälps åt med finansieringen men också med spridningen till våra egna sociala nätverk. Vissa är med för att de är intresserade av motorsport, en del är med för att projektet är en miljösatsning medan andra är med för att vara en del av det spännande projektet. Och de allra flesta är Internetnördar.

Teamets försteförare är rallyprinsessan Annie Seel och den tredje juli är det dags för den första deltävlingen i TTXGP i England.

Nu åter till det jag började med, hur du kan få en inspirationskick av Morris Packer hos ditt företag. Ditt företag kan nämligen bli officiell sponsor av Morris Motorcycles. I sponsorpaketet ingår ett föredrag av Morris om hur Morris Motorcycles utnyttjande sociala medier och nätet för att bli Sveriges första TTXGP-team. Morris är en internationellt erkänd föredragshållare inom nya medier och mobilitet och eftersom vi som skriver på Någotsmart har lyssnat på honom kan vi också personligen rekommendera honom. Har ditt företag inte riktigt råd att bli officiell sponsor kan ni istället bli Mikrosponsorer eller vara med som privatperson.

Vi vill tacka alla som besökte oss och alla andra studenter på Medieinstitutet och Medieskolan i torsdags på vår slututställning Vi har främmat…

Det blev ett lyckat event med intressanta diskussioner på scen och många trevliga möten mellan studenter och branschfolk.

Paneldiskussion: Brit Stakston, Göran Hägglund och Mona Wallin diskuterar politik och sociala medier.

Har du foton från eventet på Flickr, tagga dem gärna med vår Twitter hashtag #slutevent så samlar vi alla där.

Kul att ses och på återseende!

Sedan någon gång under kvällen är vi inte längre fans på Facebook pages. Istället för “bli ett fan” ska man numera “gilla” de olika sidorna. För mig känns den här förändringen just  nu lite avig. Jag har inte tidigare blivit fan av olika aktörer bara för att jag “gillar” dem, utan för att jag tror att de har något intressant att berätta samtidigt som jag har möjlighet att kommunicera med dem. Gilla känns så… slätstruket och mesigt?

Jag har ju egentligen aldrig tyckt om benämningen “fans” heller, den kändes alltid för amerikansk för Sverige och passade inte alltid mellan till exempel företag och kund. Men, är Facebook för stolta för att använda ordet “follow” som Twitter gör? För mig är det åtminstone just vad det handlar om, jag vill följa aktiviteten i flödet och interagera med aktören. Därför tycker jag att “follow” eller “följ” skulle vara ett mycket bättre ord.

Kanske är den här förändringen bra och att det bara är så att jag behöver vänja mig. Jag har ännu inte utforskat allt vad förändringen innebär. En bra sak jag hittills har uppmärksammat är dock att man tydligare ser vilka av ens vänner som gillar samma sak. Kanske är det som Johan Lundberg skriver att tröskeln till att gilla sidor jämfört med att bli fan är lägre och det kommer att bli lättare att få anhängare eller vad jag numera ska kalla det?

Jag läser Mashable om community pages och förstår lite mer om tanken bakom, men det känns fortfarande avigt och jag börjar tro att det här systemet kommer att göras om ytterligare en gång inom en inte allt för avlägsen framtid. Eller vad tror du?

Edit: Medan jag skrev bloggposten kom fans tillbaka och allt är som förut. Hur det är imorgon återstår nog att se… Vad håller Facebook på med? Det ska bli intressant att följa utvecklingen i alla fall.

När man bor i Stockholm och lever och verkar genom medier tänker man inte alltid på de här sakerna…

I vår har jag skrivit slutprojekt om modehandelsbranschen i sociala medier. En av de älsklingar jag dödade  var stycket om att arbeta med sociala medier lokalt. I min research intervjuade jag bland andra Louise Chliffordson som bloggar på MQ.se. Hon berättade att deras blogg har fått allra störst genomslagskraft i MQ:s butik i Karlstad, just där hon jobbar. Jag tror att det är ett tecken på fördelen man har som verksam i sociala medier i en mindre stad än Stockholm. På en mindre plats är det lättare att bli ”lokalkändis”, man känner lättare igen sina kunder och mellan köptillfällena kan man skapa en närmare relation till sina kunder genom sociala medier. Det tror jag gör att chansen att kunden som har kommunicerat med butik A via sociala medier går till konkurrerande butik B och gör sina inköp kommer att minska radikalt.

Nu handlar det här om modehandelsbranschen. En bransch vars kunder har stor spridning i sociala medier, särskilt inom bloggvärlden. Men jag hoppas att det inte bara gäller mode utan att det kan fungera på samma sätt även inom andra branscher.

När det gäller lokal media är det dock inte alls samma sak. Sedan två och en halv vecka praktiserar jag på 24NT/24Corren och TV-programmet 30minuter som är en lokal satsning på TV integrerat med sociala medier i Östergötland. Något som har visat sig vara en riktigt stor utmaning då den lokala befolkningen inte har kommit särskilt långt i sociala medier. Twitter till exempel används knappt alls, det finns en del östgötska Twitterkonton men de används inte särskilt aktivt. Facebook används i stort sett bara för att nätverka med vänner. Visst finns det människor som blir fans till företag eller andra kommersiella aktörer med egna fan pages men det är inte i första hand för att kommunicera med dem. Anledningen tycks mer vara för att visa sina vänner vilka varumärken eller artister man gillar.

Skillnaden mellan MQ:s butik i Karlstad och den lokala TV-kanalen i Östergötland är att inom handeln har man ett naturligt ”meet space”. Eftersom kunden och butikspersonalen vid köptillfället har en naturlig plats där de möts afk/irl kan de skapa en relation till varandra på lika villkor. Något de sedan tar med sig till kommunikationen på webben och kommunikationen blir lika naturlig även där. Detta jämfört med TV-programmet där TV-rutan är som en mur mellan TV-tittaren och programledaren. En person som ”bara” är en människa i en TV-ruta blir inte en lika naturlig person att ta kontakt med via webben som en person du möter i en butik.

Här inser jag att jag är annorlunda. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag är jag bor i Stockholm, kanske är det för att jag är en total webbjunkie, kanske är det för att jag är en ”mediamänniska”. Men jag älskar att nätverka med såväl personer jag har sett på TV, som chefredaktörer, butiksinnehavare eller 13-åriga killar från Skövde. Jag går inte fram till vem som helst och pratar på stan, men på samma sätt som jag frågar om hjälp i en butik kan jag ställa frågor till vem som helst via webben. Och eftersom webben alltid finns med mig återkommer jag ofta, och skapar relationer till dessa människor.

Den här veckan har jag dessutom gjort en ny upptäckt gällande den lokala transparensen. Jag har under några dagar försökt kartlägga den östgötska bloggvärlden och insett att bortsett från partipolitiskt aktiva bloggare, när jag hittar en blogg som inte handlar om något ytligt som till exempel vad bloggaren åt till frukost eller vilken tröja hon köpte igår så är bloggaren anonym. Nu kan jag vara ute och cykla helt i mitt resonemang här, jag kanske är branschskadad men såhär är det väl inte i Stockholm? Kanske är det lättare att vara transparent på webben i en stor stad där inte alla känner igen en när man går ut på stan men på något sätt känns det ändå som att landsorten (mina vänner i Norrköping och Linköping kommer att hata mig för att jag skriver landsorten) ligger en bra bit efter. Även om Norrköping/Linköping inte ligger lika långt efter som Åmål.

Jag tar gärna lite kommentarer på det här… för jag tror inte att jag helt har förstått. Som vanligt finns det säkert flera aspekter som jag inte har tänkt på.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Jag blev så oerhört glad igår när Joakim Jardenberg la upp sin lilla videobloggpost (bara att videoblogga är ju en liten modebloggsflirt ;)

Modeblogg är inget skällsord

Jag har tänkt mycket på det här och skrev i min personliga blogg om samma ämne i augusti förra året. Jag var vid tillfället dock lite mer arg och personlig än Jardenberg… ;)

Det blir så fel när modebloggare blir ett nedvärderande ord och det kan också hämma modebloggosfärens utveckling. För jag är övertygad om att det finns fler än jag som drar sig för att blogga om mode just för att man riskerar att få en nedvärderande stämpel på sig. Jag har visserligen inte tiden och engagemanget till att driva en egen modeblogg just nu men ändå, ni förstår min poäng.

Hur som helst, det är ju inte så många som lyssnar på mig som är så pass ny i branschen. Och ännu färre var det i augusti förra året. Därför blev jag mycket glad och tacksam över Jardenbergs post. Nu når budskapet förhoppningsvis fler och framför allt fler bland de som behöver höra det, det vill säga de utanför modesfären.

Tack igen @jocke!

Just nu struntar jag i mina benbrott och min sjukskrivning från Något smart. För när det händer bra saker som har med statistik att göra får jag nästan vingar.

SIS-Index har gjort ett Twitterindex för svenskar på Twitter som under lördagförmiddagen fick fart när bubblan började lägga till sig själva till tjänsten. Jag har hela förmiddagen suttit och klickat på de olika sorteringskolumnerna och studerat vem som har funnits längst på Twitter, vem som har skrivit flest tweets, vem som har skrivit flest tweets per dag och så vidare. Kalla mig nördig men jag tycker att det är intressant och kul.

Förhoppningsvis kommer tjänsten även att utvecklas med fler parametrar framöver så att vi får mer godis att ta del av.

Men framför allt hoppas jag att fler twittrare lägger till sig själva till indexet. För att det ska vara något värde i statistiken krävs att så många som möjligt finns med. Allt som behövs är en tweet från dig som ser ut såhär “Jag har nu lagt till mig på SIS-Index “Twitter-index”: http://bit.ly/aMUWrM” och saken är biff. (Det finns även en knapp på sidan för att göra det.) Samtidigt som du skickar ut din tweet sprids också Twitterindex viralt. Prefekt. Eller hur?

Andra smarta bloggposter om Twitterindex:

Jag är ingen regelbunden TV-tittare. Faktum är att jag knappt tittar på TV alls. En av våra lärare sa till mig en gång “Maria, om du ska jobba med medier kanske du borde börja använda dem också”. Men att följa TV-serier och liknande samma tid varje vecka är helt enkelt inte min grej. Även om jag uppmärksammar något program som verkar intressant, glömmer jag helt enkelt bort att titta, om inte redan vid första avsnittet, så åtminstone vid nästa. På senaste tiden har det dock dykt upp några trevliga webbtjänster som gör TV-tittandet lite roligare och planeringen lite enklare. De olika tjänsterna har lite olika funktioner som gör dem alla till vinnare tycker jag.

TV.nu är ingen ny tjänst, den har funnits så länge som elva år. Jag har använt tjänsten länge och har därför sett den ständiga utvecklingen som bara gör sajten bättre och bättre. Bakom sajten ligger Tvnu AB som bland andra ägs av Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Schibsted Sverige. TV.nu är en TV-tablå som du kan ställa in för att passa just dig genom att göra ett urval av de kanaler som du har på din TV. Som medlem på TV.nu kommer du dessutom åt din personliga TV-tablå från vilken dator du vill och får tillgång till funktioner för att enkelt lägga upp information om TV-program i din blogg. TV.nu har dessutom en egen iPhone Applikation som som har en påminnelsefunktion med push.

TVdags.se lanserades år 2009 och bakom sajten ligger privatpersonerna Johan Sjöstrand och Sebastian Pettersson. Likt TV.nu har TVdags.se en tablå som du kan anpassa efter just de kanaler du har hemma. Skillnaden från TV.nu är den sociala faktorn. På TVdags.se kan du enkelt logga in via Facebook Connect och markera vilka program du planerar att se. Dessutom kan du se vilka program dina Facebookvänner planerar att titta på. När du markerar ett program som du ska titta på kan du också välja att dela med dig av informationen i ditt Facebookflöde vilket gör att andra kan kommentera det där.

Såhär ser det ut när man delar med sig av sin TVdags.se-planering.

TVsoffan är en så pass ny tjänst att den än så länge bara är lanserad i en alfaversion. Tyvärr finns det ingen information om hur länge sajten har funnits eller vilka som ligger bakom den. TVsoffan är en chattsida som är tänkt att användas medan man tittar på TV. Liksom ovan nämnda tjänster finns här en tablå där man kan välja vilka kanaler som  ska visas. Det syns tydligt i tablåerna vilka program som pågår och var och ett av dessa har en chattkanal som man kan logga in till och chatta med andra som tittar på samma program. Än så länge har inte tjänsten upptäckts av så många och därför står ofta chattkanalerna tomma. Jag tycker dock att TVsoffan verkar riktigt roligt och hoppas att fler upptäcker tjänsten och börjar använda den.

På fredagar råder kärlek på Twitter. Då rekommenderar vi andra twittrare som vi tycker är värda att följa. Det kallas Follow Friday och markeras med hashtaggen #ff eller #ffse för svenskar. Idag räcker inte 140 tecken till så jag tänkte motivera min Follow Friday här på Något Smart och samtidigt berätta om hur man som företag kan arbeta med Twitter.

Har man som jag, familj och vänner utanför Stockholm, åker man en hel del tåg. När man åker tåg vet man aldrig i förväg vad man kommer råka ut för på sin resa. Hur långa förseningar det blir, vilka växlar som är frusna, vilka djur man ska köra på eller hur trevliga eller otrevliga medpassargerare man kommer att ha. SJ har länge fått utstå mycket kritik för allt detta (kanske inte medpassargerarna, men det andra) och framför allt den här vintern som har varit utöver de vanliga har många tåg gått sönder eller blivit kraftigt försenade på grund av snö och kyla.

Det jag har irriterat mig mest över angående SJ är att man inte får speciellt mycket information ombord på tåget och det är här SJ:s Twitterteam kommer in i bilden. Jag har följt @SJ_AB sedan dagen då de började twittra, de twittrar ungefär 8-16 varje vardag och är alltid snabba med sin service. Av dem får man helt enkelt den information som man tycker att man borde fått ombord på tåget. De är trots alla tweets från uppgivna och irriterade resenärer dessutom alltid trevliga och tilltalar sina kunder vid sina riktiga namn, ibland är de till och med roliga.

Det allra bästa och smartaste jag har varit med om från deras sida var när jag förra fredagen på grund av ett försenat tåg hade missat min anslutning i Linköping och var tvungen att under lunchtid vänta där i över en timme på nästa tåg. Jag skrev med en liten glimt i ögonvrån att SJ bjuder väl på lunch, varpå @SJ_AB kontrar med följande tweet. Jag tycker det är fullkomligt briljant och även om jag valde en lite matnyttigare lunch på Järnvägscaféet uppskattar jag verkligen deras försök att hjälpa mig.

Så om du ska ut och åka tåg, se till att följa @SJ_AB på Twitter. Det är verkligen värt det. Nu hoppas jag bara att de ska börja twittra dygnet runt, eller i alla fall alla dagar 7-22.

Det har väl knappast undgått någon att Stora Bloggpriset gick av stapeln i förra veckan. Idag redovisades röstsiffrorna och man kan tydligt se att det fanns tre bloggar som utmärkte sig särskilt genom att vinna sina kategorier överlägset. Dessa var Heja Abbe – i kategorin Vardagsliv & fritid, Bara ben på Glenn Hysén – i kategorin sport och Kenza (inte kenzas) – i kategorin mode. I de övriga kategorierna var det mer jämnt men det gör dem inte till mindre värdiga vinnare för det. Särskilt vill jag lyfta fram Farmor Gun i Norrtälje som vann kategorin politik, en kvinna som inte uppfyller stereotypen vare sig för en bloggare eller Piratpartist. Hon har dessutom en alldeles fantastisk blogg med lagom långa inlägg fyllda med länkar som skapar trovärdighet. En blogg som till och med jag som inte är anhängare av något parti alls kan uppskatta.

I förra veckan på SVT:

- Jag har hittat något som heter Twitter på det dära Internet.

- Jaha, och vad är Twitter?

- Det är tydligen ganska populärt. Folk skriver vad de tycker och så och det är jättemånga som läser det. Jag tror att vi måste använda det i Melodifestivalen för att visa att vi hänger med.

- Ok, vi tittar på det.

Resultatet blev Twitter via Text-TV, Jag tar det igen. Text-TV. Dessutom en Twitterwidget på Melodifestivalens webbsida med rubriken “Twitter om Melodifestivalen” och en sökning på @annika_lantz och @ebbavonsydow. Valet av Twittrare kan man spekulera i, Ebba von Sydow, helt ok, bryr sig liksom jag mest om kläderna. Hon uppmanade till och med andra att twittra till henne så att hon kunde RT:a, bra där Ebba. Annika Lantz däremot, helt fel, följer 0 personer och har inte fattat vad Twitter går ut på.

Det hela känns som ett stort skämt. Finns det ingen på SVT som vet hur man använder Twitter? Som kan tala om för Melodifestivalsarrangörerna att de kommer att göra bort sig innan de faktiskt gör det. De kan ju annars börja med att titta på #mel2010.

Två smarta och snabba bloggare har redan bloggat om detta. Brit Stakston och Joakim Jardenberg, jag kan egentligen inte säga mer än att jag håller med till varje punkt.

Jag hoppas att SVT kan se tillbaka och skratta åt sig själva om ett år när det är dags för #mel2011.

Uppdatering: Bäst ikväll om floppen enligt mig skriver Niclas Strandh: “Jag har själv varit den som letat efter tecken genom åren att gammelmedia ska se oss bloggare som seriösa – men det räcker nu. Sociala medier är en de facto-kraft. Dags att vi slutar att jubla över brödsmulor och förklara att vi vill sitta vid samma bord som alla andra och vara en del av de tre medieslag som finns: reklam, traditionella medier och sociala medier. Alla kommer att tjäna på synergierna det skulle ge.”