Ingen kan ha undgått vad som pågår på Pressbyrån, i regi av Åkestam Holst. Reklam som får folk att le är bra reklam, och ord som glassbyrån får mig att göra just det.

Pressbyrån. Vad tänker man när man hör namnet? För mig förknippas det med snacks, oftast inför tåg och bussresor, eller vid akuta blodsockerfall. Ja, mellanmål. Även om jag aldrig tänkt just det ordet är det vad Pressbyrån handlar om. De livnär sig på att människor handlar impulsivt, när det behövs.

Just därför är kampanjen genialisk. Min första tanke när jag såg bilderna i tunnelbanan var attdet är precis vad det är. Jag kände igen mig. Och log åt det politiskt inkorrekta att kalla glass och choklad för mellanmål.

Någon som inte tycks le särskilt ofta är Louise Ekström, kommunikationsansvarig på Sveriges Konsumenter. I en artikel med den klassiska kvällstidningsrubriken “Rasar mot Pressbyrån” upplyser hon oss om att Pressbyrån har ett ansvar gentemot konsumenterna, eftersom fetma i dag är ett allvarligt folkhälsoproblem. “Omoraliskt och oansvarigt” står det att läsa på hemsidan. Jag förstår hennes poäng. Men om utbildningssystemet gör sitt jobb med att förklara för barn vikten av att äta rätt, tror jag att de flesta läskunniga klarar av att skilja på glass och ostsmörgåsar. Visst blir vi påverkade av reklam, men att den här reklamen skulle göra oss fetare är nog att tillskriva reklamen lite för stor betydelse, och i samma veva förminska befolkningens intellekt.

På specialsiterna för de nya byråerna finns dessutom viss integration med sociala medier. På kanelbullebyrån.se kan du se tweets om kanelbullar, länk till en Google-karta över kanelbullebyråer, länk till kanelbullar på flickr, och inte minst – länk till Wikipedias artikel om kanelbullen. Inte avancerat på något sätt, men ett effektivt sätt att göra sidorna lite roligare.

Kuriosa: Per Robert Öhlin berättar att detta är en utveckling av ett koncept som togs fram 1995 av Rönnberg McCann, då med namnet “Libressbyrån”.