För sju år sedan började jag läsa en bok. “Främlingen“, av Diana Gabaldon. Den utspelade sig i 1700-talets Skottland. Det var dramatik, äventyr och kärlek, i en sådan blandning att jag blev fullkomligt uppslukad av böckerna. I kategorin underhållning slår Gabaldon de flesta på fingrarna.

Vad gör en sund människa efter att man läst alla böcker som finns att tillgå? Själv flyttade jag till Skottland. Endast i några månader, för det var inte helt lätt att försörja sig som bartender och bo i West End. Men det var fantastiskt och det går inte en dag utan att en del av mig längtar tillbaka.

Nog med nostalgi. Anledningen till inlägget är denna whiskyreklam, som gick mig att le. Den leker med stereotypen av den skotske mannen som aldrig visar känslor, och gör det på ett charmigt sätt. Nästan så att jag undrar om de blivit inspirerade av en bild jag själv tagit (om ni undrar vad som egentligen bärs under kilten).