Nu när vi börjar närma oss examenstider så är det ju dags att se sig om efter ett jobb.

De flesta av oss har ju drömmar och visioner om var vi vill jobba, vad vi vill göra där och hur mycket vi vill tjäna. Däremot är vi nog alla väl medvetna om att tiderna inte är de bästa just nu och vi kan inte vara direkt kräsna.

Men som Sanna skrev igår så är det så grymt jädrans viktigt att ha ett jobb som man trivs med. Något som man brinner för, som man gillar att gå till och där man kan få utlopp för sin passion. Jag vet att det är alldeles för få förunnat att kunna prata om sitt jobb och sin passion i samma mening. Men de flesta har åtminstone någonstans gjort ett val. Och vi ska göra det nu.

Sen behöver ju inte ett jobb som är grymt just nu, vara passion om 20 år – men det tar vi då…. 

Det viktigaste måste ändå vara att man vet vad man vill stå för och vad man absolut inte kan stå för. Jag tycker faktiskt synd om folk som tar jobb och tvingas göra saker som de inte vill stå för. Ja, jag tänker på Aftonbladets stackars reportrar, och jag (och många andra) har redan twittrat om det. Men tydligen så läser folk de här tidningarna fortfarande och arbetsplatserna på kvällstidningarna är tydligen hett eftertraktade.  

Läs om den sanningen bakom en kvällstidningsrubrik, via Jonas Karlsson på SVT. Om hur en reporter tvingades publicera en riktig icke-nyhet, och sen slutar vi läsa de där skvallerblaskorna som inte handlar om någonting. Capish?