Idag har jag varit på en workshop som Beata Wickbom höll för några aktörer i rese- och turistbranschen. Mycket intressant att höra hur de olika tänker och jobbar med sociala medier. Många i branschen är i startgroparna och det nya sättet att kommunicera har inte riktigt “satt sig” i organisationerna. I fokus under dagen var dels den moraliska aspekten om att agera privat/personligt och dels rent praktiskt hur man kan lägga upp det dagliga arbetet.

Fick höra mycket om hur Ving jobbar och även lite om SJ. Två aktörer som ändå har satsat stort och tänker nytt, vilket är kul!

En fråga som alltid kommer upp men som är svår att svara på är hur man är personlig utan att vara för privat, speciellt när man agerar talesman för sitt varumärke. Var går gränsen för privat? Jag tycker inte att man bör vara privat i samma namn som man senare agerar (gärna personligt) i sin yrkesroll. Ska medarbetare få agera fritt på till exempel Facebook och ange sin befattning inom företaget? Det kan bli jäkligt fel om man lägger upp bilder från vilda festnätter och med samma profil försöker agera professionellt gentemot kunder. Några som lyckas bra med en svår balansgång är politiker. De agerar ofta personligt och på ett mer lättsamt sätt än man är van vid, men klarar ändå en granskning av en journalist.

Men man är ju den man är, och att man festar betyder inte att man är en sämre människa. Just nu finns ingen annan lösning än att hålla sin profil städad och grön för en eventuell granskning (även om inte journalister granskar dig gör säkert någon annan det). I annat fall skulle man agera på Facebook med två profiler. En privat och en professionell, men det vore ju lite tråkigt!

Om du är osäker på hur du ska framställas kan du ju alltid läsa Mymlans roliga 10 regler för din nya profilbild så att det inte går likadant för dig som för barnskötaren med pornstar-mössan.