För några månader sedan var jag på en middag. Medelåldern låg på 40-50 år. Någonstans vid efterrätten får jag frågan vad jag gör. Studerar kommunikation och nya medier, svarar jag. Jaha, vad innebär det? En fråga jag aldrig kan svara på, men krystar ur mig något om webben och nya kanaler. “I framtiden kommer allt vara flash! Flashprogrammerare är vad man ska satsa på!” säger mannen jag pratar med. Jag kontrar med att det just nu ser lite mörkt ut för flash. Det ville han inte gå med på. Vet inte vad hans yrke var, men jag fascineras över hur ofta jag börjar stöta på det här fenomenet.

För två år sedan förstod jag inte vad kvinnor som Annika Marklund och Hanna Fridén pratade om. Feminismen hade gjort sitt, sa jag. Jag hade aldrig rört mig i sådana kretsar att jag såg vilka strukturer som finns. Attityderna, som döljs bakom skräddade kostymer och milda, men nedlåtande, leenden. Äldre män, som ger lite goda råd, och samtidigt försöker trycka ner dig en smula. Det görs så subtilt att de flesta förmodligen inte ens lägger märke till det. Och det skrämmer mig en smula. Någon som känner igen sig?

Angående flash, har Robert Scobles skrivit ett intressant inlägg.